 Ulrika Ramstrand
Under ytan gror det
Varje höst utrustar jag mig med planteringsspade och planterar ett antal nya lökväxter i mina rabatter. När det väl är gjort syns just ingenting och ändå brukar jag känna mig så nöjd. För jag vet ju att till våren, så kommer de gamla växterna få sällskap av nya. Redan nu kan jag med fantasins hjälp se hur fint det kommer att bli.
Egentligen är det ju rätt konstigt att peta ner lökar i jorden just när naturen förbereder sig för en lång vila. Och ändå är det precis så de vill ha det för att i sinom tid kunna blomstra.
Ibland blir jag lite filosofisk när jag påtar i jorden och funderar på om man skulle kunna tänka sig att de bibelord, som vi matar oss med, är som lökar i vårt livs mylla. Ibland läser vi och läser, men ändå verkar det som om de inte åstadkommer någonting alls med oss.
Men på något sätt gror de och verkar ändå där i det fördolda och en dag, i sinom tid, blir de oss till liv. Vi andas in deras väldoft och vi njuter av dess rikedom. Bibelorden blir som en vacker bukett av blommor i olika färger och former.
I avslutningen av det här kvartalet firar vi jul och läser från Lukasevangeliet om hur Guds son planterades i Maria. Det tog sedan ganska lång tid innan Jesus fick inleda sitt uppdrag här på jorden.
Kanske behöver vi också lära oss att låta saker få ha sin tid. Eftersom vi vet att det kommer en vår. Så småningom.
Bibeln i dag nr 4 2008.
Beställ här.
|