tom-banner

23
maj
2016

På tavlor av sten

På tavlor av sten

Den senaste veckan har större delen av min fritid ägnats åt kroppsarbetets styrkande nöje. Det långsiktiga målet är att mossig gräsmatta och ojämna stenplattor ska förvandlas till lättskött trädäck. De kortsiktiga resultaten är svett, ryggskott och förhoppningsvis en och annan ny muskelcell. Det är ett segt kneg. Att bända loss stenplattorna från sand och gräs, lyfta upp dem i skottkärran och köra bort dem till den prydliga stapeln som håller på att bildas. Tungt är det! Stora, tunga, gråa, hårda stentavlor.  

Rätt var det är så dyker en mångtusenårig historia upp i mitt huvud. Berättelsen om när Gud tar två stentavlor och med sitt eget finger skriver sin lag av kärlek på dem. Berättelsen om när Mose fick ta emot de 10 budorden på berget Sinai. Just idag är det tre saker som slår mig som extra intressant med denna berättelse:

  1. Gud måste ha väldigt starka fingrar! Jag minns hur hårda nypor min lillasyster hade när vi var små, men inte ens hon skulle kunna skriva på sten med sina fingrar. Gud är stark! Gud är mäktig! Han är ingen klen liten vekling som vi kan stoppa i en låda och gömma undan i sakristian tills vi behöver honom. Nej Gud är Herrars Herre och Kungars Kung, Skapare och Frälsare. Den allsmäktige Jag Är, vars existens är förutsättningen för våra liv.
  2. Guds lag är hållbar. När Gud väljer att kliva in i vår historia och ge oss sina tips på hur vi ska leva så bra liv som möjligt så skriver han dem inte i sand där tidens vågor snart suddar ut dem. Han skriver dem inte heller på en slarvig post-it-lapp som snart tappar klistret och ramlar ner i vardagens damm under kylskåpet. Nej Gud skriver sin lag av kärlek på tavlor av sten. Hållbart. Hållfast. Från generation till generation. Årtusende efter årtusende. Lika aktuella idag som de var när de först skrevs. Lika fulla av livskraft, relevans och mening nu som då.
  3. Stentavlor, liksom stenplattor, är inte gjorda för att bäras utan för att bära. En insikt som mina värkande muskler påminner mig om. Vissa människor, ibland även jag själv, tycks ha fått för sig att Guds stenplattor ska lyftas upp och släpas runt på med ett plågat, fromt ansiktsuttryck. Alternativt användas som tillhyggen för att krossa skallbenet på våra medmänniskor. Andliga övningar som mig veterligen bara ger själen ryggskott. Men jag är övertygad om att den mäktige Gud som ristade in sin kärleks bud i sten inte menade att vi skulle bära runt på dem som en börda i våra liv. Tvärtom är de tänkta att ligga som ett stabilt fundament vi kan bygga våra liv på! Kanske handlar det inte så mycket om att vi ska hålla Guds bud, som att Guds bud ska hålla oss. Likt en stenlagd altan som du kan ställa ut solstolen på och njuta av livet.

Medan jag bänder loss stenplattorna så minns jag allt denna uteplats har burit genom åren. Plattor som gjorda att hoppa hage på. Alla slöa sommarlovsmorgnar när man gick hit ut i pyjamasen och åt frukost. Alla gånger vi suttit här och ätit middag omgivna av goda vänner och hjärtliga skratt. Alla stilla kvällar då vi suttit just här, insvepta i filtar och lyssnat på skogens alla ljud ackompanjerade av doften från myggljusen. Stenplattor som legat som hållfasta fundament under allt det som är livet. Det är var Bibeln är tänkt att vara. En stabil grund som håller och bär i livets alla skiftningar. Berggrunden som vi får bygga våra liv på. Då spelar det ingen roll hur mycket det stormar, huset står kvar. Grundat på den mäktiga Kärlekens stenplattor.   

/Kristina Thorn

Lämna en kommentar

Du kommenterar som gäst.

Stöd Bibeln idag

plusgirot
67 65 25-9


swish logo secondary cmyk
123 452 41 87

  • Beställ Bibeguiden
  • Bibeln idag
  • Vandra genom Bibeln
  • image

Bibeln idag   |   Box 1211, 75142  Uppsala   |    plusgiro: 676525-9  |   mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.