Tidigare publicerat:
Effata
Ibland får Jesus gör sådant som vi andra inte får göra. Vi får inte peta varandra i öronen, varken med fingrarna eller med pinnar, för vi kan lätt skada trumhinnan. Men när Jesus möter en döv man sticker han fingrarna i mannens öron. Det gör han därför att en unik kraft bor i Jesu fingrar. Han har makt att återupprätta skapelsen. Den döve hör igen.
I den bibliska berättelsen, som går att läsa i Markusevangeliet 7:31–37, gör Jesus en annan märklig sak. Han spottar och rör vid mannens tunga. Det måste väl gå till så att Jesus spottar på sitt finger och sedan vidrör mannens tunga med det. Så får vi inte heller göra, allra minst i dessa tider när en ny och farlig smitta sprids över världen. Men Jesus är bärare av en god smitta, en smitta som ger liv. Mannen som knappt kan tala får sin tunga löst, så att han kan tala tydligt och klart.
Undret sker genom Jesu gudomliga ord: ”Effata!” Min vän och granne från Etiopien, docent Ezra Gebremedhin, har påpekat att det ordet har flera nyanser i amharinja och tigrinja. Jag har märkt att detsamma gäller olika semitiska språk som hebreiska (i Gamla testamentet) och arameiska (som Jesus talade). Grundbetydelsen är ”Öppna dig!”, som den svenska bibelöversättningen anger. Men olika former av ordet kan också betyda ”Var fri!” När fängelsedörren öppnas blir fången fri. Därför fortsätter Markus: ”Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt”, v 35.
Vi som brukar predika kan gärna be att Jesus sticker sina fingrar i åhörarnas öron, så att de öppnar sig för budskapet. Och alla som lyssnar borde be att han petar på predikantens tunga, så att han eller hon blir fri att säga det Gud vill. Och tänk om Jesus vill öppna våra öron för människor vi möter och lösa vår tunga så att vi blir fria att öppet tala från hjärtat!
Hans Lindholm
|
