Den här sidan använder kakor för att förbättra din upplevelse av sidan. Om du önskar kan du själv avaktivera kakor i din webbläsare eller hur vi hanterar dina uppgifter.

tom-banner

Dag 6 Guds röst och kärleken

Texten hämtad från Bibeln.se

1 Kor 13

 

1Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

8Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. 9Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad.10Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

11När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 12Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

13Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.


Texten vi läser kom till i en tid av stridigheter och bland människor som inte hade ögonen fästa på målet längre. Paulus skriver till dem och påminner om att det inte är det yttre som spelar störst roll, utan källan från vilket allt annat kommer. Församlingen Paulus skriver till känns inte alltför svårbegriplig. Titta på vilket instaflöde du vill, försöker vi inte alltför ofta överglänsa varandra med en vacker yta? Eller när världarna krockar i förställda ”insta vs. reality” bilder som ska visa skillnaden mellan den fixade instaytan och den imperfekta verkligheten. Bilderna verkar bara vara till för att upplysa oss ännu en gång om att ”det vi visar här är inte på riktigt, men vi kommer inte att förändra något för det”. Ursäkta min rant, men det jag menar är bara att det känns inte så svårt att förstå Paulus ord till oss om ekande brons och skrällande cymbaler. Insta vs. reality ger oss inte i längden det vi behöver, även om det kan kännas bra en stund, vi söker något annat, något som går djupare och faktiskt förändrar, förvandlar. Röster som gör allting nytt.

Paulus lösning verkar vara att gå till källan, den kärlek de kristna lärt känna genom Jesus. Hur är då kärleken? Jo, den är tålmodig, god, finner inte glädje i orätten, gläds med sanningen, den bär, tror, hoppas och uthärdar. Den ska bestå. Kärleken tar inte slut. Den växer, mer får plats. Fler ryms. Du ryms. Kärleken glömmer inte, den minns. Håller om, håller kärt. Kärleken ger kroppen kraft att känna. Känna och förstå. Utan kärleken brinner vi i alla ändar upp, brinner ner. Med kärlek blir våra röster till basuner som når längre, djupare. Med kärlek är den här texten mer än klyschor radade efter varandra, den är sanningar.

Jag vill fästa mina ögon på den kärleken, som krossar murar och ser längre än något annat, jag vill låta den forma min röst. Den kärlek som har sin början och sitt slut i Gud själv. I honom som gav allt för att vinna allt. Vinna dig. Mig.

Text: Julia Forsberg

Tillbaka till förstasidan

Nästa dag

Stöd Bibeln idag

plusgirot
67 65 25-9


swish logo secondary cmyk
123 452 41 87

Bibeln idag   |   Box 1211, 75142  Uppsala   |    plusgiro: 676525-9  |   mail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.