Nu har den två år långa processen med att skriva min Guide till Andra Korinthierbrevet nått sitt mål. När jag ser tillbaka kan jag konstatera att jag har haft två följeslagare i mitt skrivande, båda helt oförutsedda när jag började. Den ena lockar mig ofta till ett leende; den andra lockar mig, om inte till tårar, så i alla fall till tunga suckar (2 Kor 5:4, Folkbibeln). Den första är – otippat nog – en meme med båttema som cirkulerar i många former:
Nu är ju den här versen hämtad från Första Korinthierbrevet, men jag har gång på gång slagits av att den säger mycket om hur Paulus lever och leder. Evangeliets mönster går igen i hans försök att komma till rätta med denna brokiga och bråkiga församling som gör livet så besvärligt för honom. Att tolka och navigera hela sitt liv utifrån evangeliets logik, är för mig en häftig tanke. Även om mina bästa försök inte kommer närmre verkligheten än vad strykjärnet ovan lyckas likna ett skepp,
är det värt ett försök.
När jag först fick frågan om att skriva om Andra Korinthierbrevet hade jag inte så detaljerad kunskap om det, men jag hade redan på förhand en aning om att det till stor del handlar om svaghet och motgångar. Något helt oanat var hur jag själv skulle få bekanta med mig detta under skrivandets gång. I maj 2020 åkte jag på min första covid-infektion, före vaccin fanns på plats, och innan termen “post-covid” var etablerad. Tyvärr skulle det dock visa sig att jag var en av dem som viruset inte ville släppa taget om. Inte efter en månad, ett år, eller ens två och ett halvt, även om jag nu kan arbeta som vanligt.
Med mina egna erfarenheter av att vara svag och inte räcka till kunde jag inte riktigt släppa Paulus ord “Jag vill att ni skall ha klart för er, bröder, hur svårt vi hade det…” (1:8). Jag vill generellt inte att folk ska veta hur svårt jag har det. Inte så att jag medvetet låtsas ha bättre koll på allt än vad som är sant, men att det är och förblir enklare att svara ett kort “bra” när någon frågar hur det är. Andra Korinthierbrevet avslöjar att också vi som tror på Jesus, så lätt dras med i att bygga vår inre styrka och trygghet i någon egen förmåga och kraft. Därför finns det nog inga vackrare ord i hela brevet, inga som jag har svårare att lära mig och samtidigt finner sån tröst i som Jesu ord till Paulus: “Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” (12:9)