Som skolsekreterare i Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse, numera kallad Credo, kom jag våren 1965 i kontakt med missionär Marie Wilhelmsen i Norge. Hon dök på mig som en hök och gav mig uppdraget, eller rättare sagt mer eller mindre befallde mig, att i Sverige introducera bibelläsningsplanen från Scripture Union .”Vi skandinaver, sa hon, är dåliga på att läsa Bibeln. Vi har inte fått någon hjälp till det från våra andliga ledare. De bara predikar och förväntar sig att vi ska sitta som fågelungar och låta oss matas av dem.”
Jag måste medge att hon hade rätt! Tog med mig den norska bibelläsningsplanen “Bibelen i dag” hem till Sverige och satte igång att översätta den och ge ut den på svenska. Studenter i Lund hjälpte till med översättningen. En kommitté bildades med biskop Sven Danell som ordförande. Jag ska aldrig glömma mitt möte med honom i biskopsgården i Skara. Han satt vid sitt skrivbord med Vetus, Gamla Testamentet på hebreiska, och Novum, Nya Testamentet på grekiska uppslagna framför sig. En förunderlig frid rådde i rummet. Något av Guds och Bibelns helighet vilade över biskopen. Jag fick sedan veta att Sven Danell tillhörde de präster som läste Bibeln inte bara när de förberedde sig å kallets vägnar utan också för egen uppbyggelses skull och framförallt av kärlek till Bibeln och dess Herre!
En annan gudsman som också blev ledamot i kommittén, var väckelsepredikanten Frank Mangs. Jag ska aldrig glömma när dessa två möttes på första sammanträdet.
En märklig aura av helighet och värme omgav dem, de utväxlade en kärleksfull ömsesidig respekt.
För egen del har Bibeln idag betytt mest de åtta senaste åren. Min hustru och jag har äntligen hittat tiden, då vi tillsammans kan läsa och bedja, i lugn och ro, mellan 0615-0630 på morgonen. Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket jag inte förstår eller kan förklara, trots att jag å yrkets vägnar har arbetat med Bibeln som huvudsakligt arbetsredskap. Jag blir alltid lika glad över utmaningen att läsa vidare, undersöka i kommentarer, bedriva andlig forskning. Det värsta är ju när man tycker att man läst, hört och kan allting på förhand. Jag fröjdas över varje gång ett bibelord eller ett sammanhang lyser till, ljus kastas över min livssituation, Anden talar till mig starkt och tydligt.
Det är liv i Ordet från Guds mun! Ackordet för dagens melodi slås an. Jag har fått en inre fasthet som bär mig. Jag vågar gå ut till arbetet med dess många krävande och jobbiga utmaningar. Jag orkar ta steget över tröskeln till de svarta frågetecknens hus och dela någon medmänniskas ångestfyllda brottning. Det ska medges i ärlighetens namn att ibland smakar bibelordet ingenting, det säger mig ingenting. Då tänker jag på att frukosten som jag strax ska äta är dagens viktigaste måltid. Och den äter jag, oavsett om den smakar gott eller inte! Och för att vara ännu ärligare: Ibland får jag mera frågor än inspirerande lösningar vid bibelläsningen. Vi skulle t.ex. behöva en ordentlig utredning om förhållandet mellan krigets roll i GT och den andliga kamp som Jesus talar om i NT, detta inte minst idag när vi diskuterar vad jihad i Koranen kan betyda och inte. Men frågetecknen driver oss att läsa vidare för att komma ännu längre in i Ordet, och högre upp i Ordet, att söka all tröst, hjälp och räddning hos trons hövding och fullkomnare, Jesus Kristus. Därför vill jag fortsätta att läsa Ordet från Guds mun med hjälp av Bibeln idag.
Agne Nordlander