Löften

Kanske har du avlagt löften inför det nya året. Kanske kommer du att hålla dem. Kanske inte. Så är det väl, vi människor kan inte alltid hålla det vi lovar. Även om vi kanske både vill och tror oss om det.

Men det finns en, som håller sina löften. Alltid. Det fick Abram, som vi bland andra läser om i det här numret uppleva. Han hade säkert undrat över vad Gud menade med sitt löfte om att hans ättlingar skulle bli lika talrika som himlens stjärnor. Men, så föddes Isak, löftessonen, och det som sett så omöjligt ut var plötsligt tänkbart.

Gud hade också lovat sitt folk att de skulle få komma tillbaks till löfteslandet. Men efter många års ökenvandring var det säkert en och annan som hade börjat tvivla på att det kunde ske. Josua, som vi också följer det här kvartalet, fick med Guds hjälp vara med och uppfylla detta Guds löfte.

Om ditt nyårslöfte handlade om att få bättre ordning på ditt bibelläsande så har du hittat till rätt hjälpmedel. Bibeln idag kan hjälpa dig att hålla ditt löfte och på köpet blir du påmind om Guds trofasthet och alla hans löften. Inte minst om hans frälsningsplan för människan, vilket gäller också nådens år 2010.

Bibeln idag kvartal 1

Tidigare publicerat:
Fler prenumeranter Nr 4/09

Vad gör inte barn?

Jesus sa att vi behöver bli som barn och vi undrar vad han egentligen menade. Ibland tycker vi att vi förstår, andra gånger inte, för vi anar ett djupare mysterium. Så är det med mycket i Bibeln, det är inte meningen att man ska förstå allting direkt. För då förstår bara förståndet, och det har en rätt tunn jordmån. Hjärtat begrundar och låter sig vattnas av Anden, och då gror en djupare förståelse med bättre rötter.

I centrum för den kristna tron står rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus, alltså att vi får ett rätt förhållande till Gud enbart genom det som Jesus gjort för oss. Detta är en djup sanning som strider mot vårt förstånd, som säger att vi själva måste bidra med allt det bästa vi förmår för att kunna räknas som rättfärdiga. Så Jesus pekar på ett barn.
Där, hos det helt lilla barnet, ser Jesus något. Och han associerar detta till det som han senare ska undervisa Paulus om. Det ofördärvade barnet, som ännu inte har börjat försöka förtjäna kärlek, vet att det är älskat och accepterat. Det faller det inte in att något eventuellt ska göras för att få ha detta rätta förhållande till sina föräldrar som det ständigt badar i.

Du och jag vet förstås allt det här. Ändå lurar vi ständigt oss själva. Vi tror så lätt, ungefär elvatusen gånger i månaden, att det finns något som behöver läggas till detta att ständigt komma inför Jesu ansikte och låta oss älskas. Men det finns inget sådant. Allt det goda Gud har berett för oss, till att gestalta här i livet, finns gömt i det där lilla, att vara som det där lilla barnet, att vara vaken inför det faktum att vi, i denne älskande Kristus Jesus, äger Guds välbehag.
Det finns två ord som Jesus knyter samman med de övriga orden om barnet, det är omvända sig och ödmjuka sig. När vi inte är som barn är det detta vi behöver göra.

Daniel Nilsson
Generalsekreterare

Tidigare publicerat:
Effata Nr 4/09